Igår var det en artikel i Expressen. Fyra tonårstjejer som har fått deras liv tagna ifrån sig av sjuka elaka människor.
Jag gav mitt godkännande till denna artikel och en bild på Hannis. Detta i tron om att det skulle tas upp och ev debatteras om Sveriges rättsystem och pinsamt dåliga mentalsjukvård.
Men icke då.. Inte ett ord om detta och det blev ännu en sliskig artikel om hur dåligt vi anhöriga mår. Hejja hejja. Sälja fler lösnummer.. Hejja hejja. Man skyller på platsbrist. Haha.
Man lär så länge man lever heter det väl:)
Hursom så kändes det ok att se tidningen.
Lite sjukt att se sin dotter på förstasidan igen. Förra gången ensam, nu med tre andra tjejer. Fy fan säger jag bara.. Hur kan detta hända? Vi lever i ett så sjukt samhälle. Det finns ju inga gränser längre.
Jag skulle göra vad som helst för att kunna vrida tillbaka tiden och vara på plats i trapphuset och stoppa dig Liam Hamilton innan du tog livet av min dotter. Men det kan jag tyvärr inte. Jag tycker väldigt synd om din familj som måste leva med att du har mördat en liten flicka pga att det hördes ljud från hennes lägenhet.
Jag ska aldrig mer skriva ditt namn här i bloggen för det här är min dotters plats. Jag var dock tvungen denna gång och jag vet att Hannah gav mig ok.
Jag älskar dig mitt lilla skrutt.
En liten som du aldrig har träffat har lärt sig säga ditt namn nu:)
/ papps