Drömde att Hannah satt i fängelse och skulle ha permission för första gången. 4 timmar skulle vi få vara tillsammans. Det blev något missförstånd med tiden och det var försent.
Vaknade och funderade på om det var en bra dröm eller mardröm! Hjärnan är bra skum ibland. Det går några veckor och sen kommer ett bakslag. Så fungerar livet och jag lär få ha det så. Man måste släppa på trycket i mellan åt för att kunna ta nya krafter.
Funderar rätt mycket på att min äldsta son snart fyller 12. Han börjar sexan till hösten. Det var Hannis sista hela skolår. Konstigt att han snart kommer vara äldre än sin storasyster...
Många tankar far igenom huvudet och det gäller att man känner efter. Annars kan det gå åt skogen. Blev farbror igen för en vecka sedan:) en liten prinsessa som vi ska pussa på idag:) glädje.:)
Håll ett öga på henne min ängel/ papps

Man läser i tidningarna om bilolyckor och bränder där människor förolyckas. Om obotliga sjukdomar och krig. Detta är något som iallafall jag är van vid. Man reagerar mycket sällan för att vi är så övermatade med ledsamheter.
Min ribba för att jag ska bli arg eller upprörd över saker som är fel eller går fel i mitt liv har höjts mycket högt sedan Hannah togs ifrån oss på det mest sjukaste sätt. Man blir nästan imun mot elakheter efter en sådan sak händer.
Det har iallafall varit så i 20 månader nu.Någonting är på väg att ändras kan jag känna. Att Hannah aldrig mer kommer tillbaka har jag för längesedan förstått och fokuserar på dem som är kvar här på jorden. Sorgen och chocken har lagt sig och nu finns bara den eviga saknaden kvar. Eftersom jag inte kan förstå varför mördaren gjorde det så är det väldigt svårt att vara arg en längre tid. Det är helt enkelt för sjukt för att kunna greppa och det kanske är tur...
I Sverige har man som brottsoffer( om jag får kalla oss det) rätten att få reda på när den intagna ska på permis. Detta såg jag som en självklarhet att jag vill veta så man slipper springa på mitt barns mördare på stan.
Det första samtalet gjorde mig iskall. Han skulle ut... 1 år efter...allt kom tillbaka igen och känslan jag fick när polisen knackade på dörren var tillbaka. Dock var det inte så att han skulle ut på semester utan att få specialvård.
Tidpunkter och platser angavs.
Jag sa ok och lade på. Ringde mycket snabbt upp dem igen och sa att jag inte vill ha datum och tider i fortsättningen, bara veckor och stadsdel räcker. All annan info är överflödig.
Vi kommer få leva med att alltid frysa till så fort det knackar på ytterdörren och alltid vakna upp och hoppas att det har varit en lång mardröm. Som tur är har vi varandra och värnar mer om tiden vi har tillsammans. Det är lätt att glömma bort att åren går.
Jag älskar dig min ängel/ papps