Igår var en riktig skitdag.
Hade en känsla av vemod och en stor klump i magen. var nere vid Hannis grav och donade lite. Det är väldigt vackert där nu. Ni som inte har besökt graven än, gör det. Det är en fin plats.Altorps kyrkogård nere på ängen mot ymervägen. Det lyser lång väg så man misssar inte Hannis. Massa färgglatt påskris och ett nyplanterat japanskt körsbärsträd som Hannis fina gudfar planterat.
Jag har spenderat mycket tid där sedan begravningen. Hannahs mamma ville att det skulle vara en kista i jorden. Jag kände nog att det hade varit battre med en urna men nu är det ok. Hur som är det ju väldigt fel med att begrava sitt barn. Det ska ju vara tvärtom.. Det är som att inte hjärnan kan förstå. Samma sak som att hoppa bungyjump. Hjärnan säger nej nej... detta är helt åt helvete fel. Hoppa inte. Kanske en konstig jämförelse men men...
Idag känns allt bättrre. Man mår bra av att gråta. ventilerna i kroppen öppnas av övertryck och allt kommer fram. Trodde inte att det var möjligt att få fram sådana stora tårar. det är som ett midre vattenfall. Mina solglasögon är saltskadade av alla tårar.:)
Fick en väldigt vacker text av J igår. Han är världens bästa kille och Hannis bästa vän. Håller ett extra öga på honom för Hannahs skull.
Älskar dig min finaste/Papps